De tidiga åren
Här uppfördes Åtvidabergs vagnfabrik ca. 1908
Åtvidabergs Vagnfabriks AB 1908 – 1912
Mellan åren 1910- 1912 tillverkades sammanlagt 12 bilar som konstruerades av ingenjören Martin Eriksson. Konstruktionen var redan från början ålderdomlig och bidrog sannolikt till att företaget gick i konkurs 1912.
1910-talet
I januari 1913 startas Vagn & Fabriksaktiebolaget i Åtvidaberg och man köper Vagnfabrikens lokaler och inventarier för 53000 kr
Under de följande åren kommer man i kontakt med Jean L Roths efterträdare ingenjör Magnus Täcklind som är bosatt i Stockholm. Magnus Täcklinds företag importerade järnvägs- och motorvagnar samt vägbeläggningsmaskiner från bl.a Joseph Vögele AG i Tyskland.
Han börjar nu att köpa och sälja Vagn & Fabriksaktiebolagets produkter.
1917 behöver Vagn & Fabriksaktiebolaget skaffa nya maskiner och utrustning.
Förhandlingar inleds med Magnus Täcklind som köper 400 aktier för 40,000 kr.
1919 löper Täcklind resterande 458 aktier och står därmed som ensam ägare av Vagn & Fabriksaktiebolaget.
1920-talet
Magnus Täcklind satsar 260 000 kr och lånar 340 000 kr mot revers av bröderna Joseph och Wilhelm Vögele i Mannheim, Tyskland för att kunna bygga fabriken och köpa maskiner
Bild tagen vid fabriken år 1920.
1923 påbörjades byggnationen av en spårväxelfabrik.
I samband med invigningen av fabriken 1924 byter företaget namn till Åtvidabergs Spårväxlar och Signalfabriks AB.
Tyvärr så gör en långvarig lågkonjunktur vilket gör att man på fabriken hade mycket liten orderingång.
Istället för att avskeda personal inleder Täcklind förhandlingar mot att personalen tillfälligt sänker sin lön får samtliga behålla sitt jobb.
Samtidigt fortgår produktionen och under nästan 1 år så läggs det mesta man producerar på lager.
När sedan konjunkturen vänder har man byggt upp ett ansenligt lager och man kan omgående börja leverera de produkter som efterfrågas.
Magnus Täcklind var mycket socialt engagerad och inför en sjukvårds och läkemedelsfond till förmån för sina anställda och deras familjer.
Han uppför även för egna pengar ett hyreshus på Adelsvärdsgatan 4 -8, i folkmun kallat Signalen.
Där erbjöds de anställdalägenheter.
Under åren tillverkades det många olika delar till järnvägsnätet.
1925 började man att tillverka stålbyggnader såsom garage, cykelställ m.m.
1929 stod en ny verkstad klar för detta ändamål
Minsta byggnad var en stämpelkur på 1×1 m och största byggnad som producerades var på 165×58 m.
1927 löser Magnus Täcklind ut de övriga borgenärerna i Svenska motor- & Lubrikatorverken i Sölvesborg konkursbo.
Tillverkning och maskiner flyttas till Åtvidaberg där en finmekanisk verkstad byggs upp.
Ett femtontal tidigare anställda väljer att följa med.
1928 påbörjas tillverkning och leverans av lubrikatorer.
1930-talet
1932 utökades aktiekapitalet till 600000 kr. Magnus Täcklinds fick därmed 2600 A-aktier med full rösträtt och bröderns Vögeles lånerevers omvandlades till 3400 B-aktier med 1/10-dels rösträtt.
Täcklind var därmed den som bestämde till vardags och på bolagsstämmorna.
Den nya kontorsdelen invigdes under 30-talet.
Man saluförde lubrikatorerna till en mängd olika maskiner såsom tändkulemotrorer, fartygsmotorer, lok mfl.
Under slutet av 30-talet så utvecklades sempressorn som även patenterades.
Sempressorns funktion är något oklar men den skulle bl.a. motverka att bilens motor inte tappade orken vid gaspådrag vilket var ett vanligt fenomen på den tiden.
1940-talet
Efter krigsutbrottet så ställdes delar av produktionen om till krigsproduktion.
Man tillverkade bl.a. insprutningspumpar och munstycken till Hesselman- och dieselmotorer, men även lavetter till granatkastare.
1943 dör Magnus Täcklind relativt hastigt.
Hans svärsöner Werner Jullig och Robert Vogelgesang tar över hans ägarskap.
Båda arbetar redan i företaget så för den dagliga verksamheten sker inga större förändringar.
Robert Vogelgesang tar över rollen som VD.
Efter krigsslutet 1945 inrättas Flyktkapitalbyrån vars syfte är att driva in tyskt kapital i Sverige som en del av det krigsskadestånd som Tyskland har underkastat sig.
Bröderna Vögeles 3400 aktier beslagtas därmed och Flyktkapitalbyrån inleder arbetet med att hitta köpare till dessa.
Det tar Werner Jullig och Robert Vogelgesang nästan 5 år innan de till slut lyckas lösa ut aktierna från Flyktkapitalbyrån och därmed är hotet om att en konkurrent köper in sig i företaget undanröjt.
1950-talet
I början av 50-talet så byggs en ny del av fabriken i folkmun kallad Herrgårn.
Facit var det företag som satt med trumf på hand så man fick bygga där plats fanns och i det här fallet så fick man fylla upp dammen samt påla framför den befintliga fabriken.
Fyllningen av dammen samt pålningen kostade runt 800 000 kr vilket var avsevärt mer än själva byggnaden.
Herrgårn är den röda tegelbyggnaden i högra hörnet.
1956 fick ÅSSA i uppdrag av FMV att konstruera hydraul och kedjemotorer för drivning av radarskärmar i SAABs stridsflygplan.
Detta resulterade i att man under dryga 30 år tillverkade detaljer åt SAAB.
Tillverkningen skedde till stor del i Herrgårn och kraven på de som jobbade med produkterna var höga. I folkmun kallades avdelningen för Sputnik.
1958 lanserades det nya intervallsmörjsystemet för fartygsmotorer.
Det användes dock även i en hel del industriapplikationer, bl.a. på tändstiskcmaskiner.
Tillverkningen kom att fortgå i nästan 30 år.
1960-talet
Runt 1960 fick man i uppdrag av Saab att utveckla samt tillverka en smörjpump för deras tvåtaktsmotorer.
Då SAAB strax därefter gick över till fyrtaktsmotorer från Ford lades tillverkningen ned rätt så omgående.
I början av 60-talet utvecklades en ny fällbomsdriv.
Dessa producerade man ca 9000 exemplar av och de levererades till SJ, vägverket, kanalverk, hamnar, industrier men även till Schweiz.
1970-talet
1974 lanserades ett nytt automatiskt centralsmörjsystem på Tekniska mässan i Älvsjö.
Systemet var avsett för tunga lastbilar och andra arbetsfordon. Systemet minskade det manuella smörjarbetet som chauffören tidigare fick ägna sig åt dagligen.
Slitaget på fordonets olika leder och lager blev därmed mindre när smörjmedel tillfördes kontinuerligt.
1980-talet
Som ett resultat av felsatsningar, ålderdomliga produkter, spretigt produktsortiment, gamla och slitna lokaler samt en hög inflation så stor företaget nu inför stora utmaningar.
Som så många andra svenska företag så satsar man på att omstrukturera företaget.
1981 avyttras stålbyggnadsavdelningen till ett företag i Strängnäs.
1985 avyttras spårväxeltillverkningen till ett företag i Ystad
1985 köps produktgruppen bilserviceutrustning av företaget Ljungmans i Malmö.
Produktionen samt lager flyttas till Åtvidaberg.
1986 köper den finska koncernen Safematic upp ÅSSA och företaget byter namn till Safematic – ÅSSA.
Företagets sortiment utökas nu med smörjsystem för tunga applikationer såsom pappersbruk och stålverk.
I början av 1987 inleds arbetet med att flytta företagets verksamhet från sin ursprungliga plats till den före detta stålbyggnadsfabriken på Prästängen.
Strax efter flytten så försvinner namnet ÅSSA från företagsnamnet.
En 80-årig industriepok i centrala Åtvidaberg är nu till ända.
Dock så kommer namnet inte att försvinna helt.
Några år senare uppstår ASSALUB som har direkta band till ÅSSA både produktmässigt och ägarmässigt men det är en helt annan historia.